Etiketter

fredag 20 augusti 2010

Skapande verkstad









Mitt roliga jobb.
Jag älskar att jobba på skapande verkstad!
Trevligare arbetsmiljö kan man väl knappast ha!?
Synd att jag inte kan jobba där mer bara...
Nu när skolan börjar är det bara öppet lördagar.
I sommar har det varit öppet alla vardagar och jag skulle jobbat åtminstone tre veckor, men ögoninflammationen tvingade mig att vara hemma med barnen en och en halv vecka. Så typiskt.
Nu ska jag försöka fundera ut några spännande teman så att jag kan jobba några lördagar i höst också.
Fast i kväll är jag inte vidare kreativ eller konstnärlig. Ack, nej! Mina tänder har tagit över sinnesron.
Det ilar och donkar och gör ont och stör.
På torsdag ska jag till tandläkaren. Nervös är jag, men jag längtar ändå. Vill bli av med det onda. Tröstar mig med att tandvärk är inget man dör av. Det vet jag ju.

Imorgon är det lördag och jag ska till Stockholm och jobba.
Den här veckan har jag inte umgåtts alls mycket med min fina familj.
Mille har varit på dagis alldeles för mycket, enligt min uppfattning.
Han har det jättebra där. Inga problem att lämna.
Och fröknarna berättar att han är så himla busig.
"Vad gör han då? Slåss han, eller?"
"Nej då. Han retas."

Lite typiskt honom. Inte kan han prata, men retas kan han.
Tydligen tar han grejer från de andra barnen och ler finurligt åt dem när de blir arga.
Och lägger tomater fröken vid matbordet.
Glad är han hela tiden.

Men hemma märks det hur trött en liten ettåring kan bli efter långa dagar på dagis. Han vill sitta hos mig hela tiden, gnäller om han inte får det. Drar i mina byxor, vägrar släppa taget. Vill följa med ända in på toa.

Glad och busig på dagis, men sedan tar orken slut.
Liten. Liten bebis.
Jag önskar jag kunde vara hemma hos honom imorgon, men jag måste jobba.
Herregud, tänk bara på vad den hemska fakturan från tandläkaren kan sluta på!!
Vågar inte ens tänka på det.
Känns som varenda tand måste rotfyllas eller dras ut. Och så Dennis då... Oj,oj,oj...
Men vi lever och är friska.
Som sagt, utan tänder fortsätter man leva.
Vi går ju inte och väntar på varsin hjärttransplantation.
Nej, just det. Det tåls att tänkas på när tandvärkens smärta sveper över en.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag vill stoppa in en mikroprocessor och lite servomotorer i den där grejen på tredje bilden uppifrån. :)
//Dennis