Nu är han nio år. Fortfarande och för alltid min lille pojke, min fina pojke.
Jag älskar honom så mycket, på ett alldeles speciellt sätt. Han är annorlunda från mina andra barn. Inte bara för att han kom först och blev en mirakelbebis efter sin långa kamp. Han är en sådan tänkare. Lugn och försiktig, blyg.
Tänk om Majken kunde ge bort lite av sin självsäkerhet.
"Om man inte har någon att vara med, då går man bara fram och säger; får jag vara med? Om man inte får det, då går man till nästa och nästa, så till slut hittar man någon att leka med."
"Jag vet, men jag vågar inte," säger Morris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar