Svåra val

Väldigt viktigt och bra med dubbla hörselskydd!

I den här familjen kan det behövas ibland faktiskt.

Jag har varit på styrelsemöte på dagis. Känner mig helt slut. Åh, vad det tar tid och kraft! Inte för att vi är oense eller nåt, utan bara för att det är så himla mycket. Personal, ekonomi, uppvärmning, konstiga fakturor, marknadsföring, planering, semester, inköp, arbetsgrupper, dokumentation, renovering, olaga intrång, tjänstefel, vikarier, kommunikation, protokoll, kurser, kommunen, brandskydd, elektriker, arbetsmiljöverket... o.s.v, o.s.v
Jag känner mig helt uppstressad. Vad var det nu jag skulle fixa? En översikt. Över alla barn, timmar, personal. Åh, vad besvärligt! Och jobbigt.
Ibland kan man verkligen undra om det är värt allt besvär. Om det är så himla mycket bättre på vårt dagis. Just ikväll undrar jag mycket över det. Faktiskt.
Tänk vad smidigt med ett kommunalt dagis. "God morgon!" Lämna sitt barn, hämta sitt barn, ett och annat föräldramöte. Inget mer.
Men Moltas älskar sitt dagis. Skulle han älska ett annat dagis lika mycket? Det är det som är frågan.

Just nu är det snurr i huvudet redan som det är, efter beskedet om att skolans mellanstadium ska läggas ner. Waldorf, javisst nu väljer vi det. Men tänk om det inte är en bra klass? Tänk om det är flera jobbiga ungar? Det kanske inte alls blir bra. Man vet ju inte.
Det är skitjobbigt att vara förälder ibland. Så stora, svåra, avgörande beslut.
På ett sätt skulle det vara skönt med lite mer kommunism. Ett dagis, en skola. Inte några val. Jag blir sömnlös av detta.

Jag önskar jag vore Mille för tillfället. Bara lulla omkring med dubbla hörselskydd och ett stort leende.

Jo, en annan sak.
Föräldrarna till den påkörda pojken skrev i tidningen idag. Den lille Rickard hade tydligen fått donera sina organ och på så sätt räddat livet på fyra andra. Må han vila i frid, den lille hjälten!