Barnen fick gå och påska alldeles själva för första gången.
Det var lite pirrigt innan.
Men så gick de iväg med sina påskkort som Majken gjort.
De var borta över en timme innan jag tog bilen för att skjutsa dem till en tant som bor en bit ut på stora vägen, där de absolut inte får gå själva.
När jag mötte dem med bilen kom de springande allihop med världens leenden.
Det hade så kul!
"Hur har det gått?"
Jag riktigt såg hur tankarna for genom huvudet på Majken, hon hittade liksom inte ord, så sa hon;
"LYCKA!"
Fint, va? Jag blev nästan tårögd av lycka själv.
"Mamma, det här är lycka. Det är bättre än allt. Bättre än att fylla år."
De var alla tre alldeles som berusade av lycka. Så underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar