Alla är glada för nu är Astrid här!
Vi har haft en mycket bra dag. Vi har haft julklappsutdelning och ätit god lunch och middag. Astrid, Majken, Mille och jag var och handlade på Ikea-huset (Ikea och massor andra butiker som hänger ihop i en enorm galleria). Så himla mycket folk och varmt och förskräckligt. Hualigen!
Moltas började dagen med att må riktigt dåligt. Klagade på magont, svettades, försökte bajsa, helt likblek.
Jag gick och la mig med honom, tänkte att det är bra om han sover lite och kanske jag måste åka och köpa microlax när Apoteket öppnar, för han har inte bajsat på tre dagar. Men så blev det inte. Nej, han spydde ner hela sängen, kuddar och täcken.
Så mycket kräks överallt, pyjamas och håret, mina kläder. Stackars liten! Igen. Han har ju inte ens blivit helt frisk. Men efter den där superspyan har han mått bra. Helt bra till och med. Konstigt. Hoppas att han fortsätter med det nu, annars blir jag orolig att han har cancer. Jag är väldigt rädd för cancer.
Morris och jag kom inte iväg på "Till vildingarnas land" för här i stan går den bara med engelskt tal och det funkar inte för Morris. Tyvärr.
Jag vill verkligen se den på bio och inte på DVD för den ska tydligen vara så vacker och välgjord, så därför ska jag planera in en tur till Stockholm snart med Morris. Någon som vill passa Mille under tiden som vi går på bio?
1 kommentar:
Hej
Jag har övertalat barnen och nu blir det vildingarna idag.
En annan sak som jag har tänkt skriva tidigare är om det här med cancer. Att jag känner igen mig i rädslan. Jag har hunnit med några mammografier för jag har känt knölar som tack och lov varit ofarliga. Men usch så orolig jag har varit. Och en gång när vi var hos doktorn med min äldsta dotter för urinvägarna så tyckte doktorn att hon hade så mycket blåmärken. Och jag blev så orolig. Men den gången hade jag lovat henne att hon inte skulle bli stucken eftersom jag var så säker på att det inte skulle behövas. Ja då avstod doktorn att sticka och sa att vi fick komma tillbaka om dom inte blev bättre. Men det blev dom tack och lov.
Om det fanns något man kunde göra åt sina rädslor? Ja det finns det väl men det blir liksom inte av för mig.
Ja jag ville bara säga att jag känner igen mig.
Kram Maria
Skicka en kommentar